Leta i den här bloggen

lördag 16 augusti 2014

Förlossningsberättelse, del 1

Äntligen har jag tagit tag i att påbörja förlossningsberättelsen. Jag tar det riktigt från allra första början...

Onsdagen den 2 juli fick vi tid till igångsättning, det hade då nästan gått två veckor över tiden. Vi hade då prövat på alla trick i boken för att försöka trigga igång förlossningen. Vi var ute på långpromenader, bastade, Lina sprang i trappor, Lina storstädade och tvättade fönster...you name it! Man borde kanske redan då ha reagerat på att allting inte kanske riktigt var som det skulle...

Den efterlängtade onsdagen kom och till vår stora besvikelse blev det inte "vanlig" igångsättning med dropp, istället skulle en ballongvidgning prövas på. "Ballongen" sattes på plats och efter det skulle vi ta en hjärtkurva i typ 40 minuter för att se så bebisen mådde bra. Efter det skulle vi få åka hem (med ballongen) och vänta på att det skulle öppna sig ännu mer eller sätta igång förlossningen spontant. Ganska snabbt efter ballongen satts på plats fick Lina väldigt svåra smärtor, det var så obehagligt att se hur ont ens älskade kunde ha och att man inte kunde göra destomer för att hjälpa henne. Efter att kurvan var klar kunde Lina knappt stå på benen på grund av den intensiva smärtan. Det konstaterades att ballongen var lite fel insatt och två försök till gjordes för att försöka få den på rätt plats, men varje gång kom den intensiva smärtan tillbaka. Då beslöts det att ballongen skulle tas bort och vi skulle få åka hem i väntan på nytt igångsättningsförsök på fredagen eftersom det rådde lite platsbrist på sjukhuset. Så här efteråt har Lina sagt att hon hellre går igenom en förlossning än en ballongutvidgning igen, för de "riktiga" värkarna kändes mycket mildare än de intensiva (och ihållande) smärtor som ballongen förorsakade.

Besvikna åkte vi hem för att vänta ännu två långa dagar för att få träffa vår lilla skatt. Lina hade då värkar under hela onsdagen som kom och gick med jämna mellanrum...men mot kvällen lugnade de ner sig igen. Torsdagen kom och vi passade på att åka och storhandla och grilla dan före dan. Mot kvällssidan började Lina få känningar av värkar på nytt och beslöt sig för att börja klocka dem. Jag somnade på soffan under tiden men när Lina kom och väckte mig när värkarna kom med ungefär 4-5 minuters mellanrum beslöt vi oss för att åka in för en kontroll helt oanmälda...vi var rädda för att vi annars skulle bli tillsagda att vänta ett tag till hemma. Så här i efterhand är man glad för att man bara åkte in och inte väntade längre....


Fortsättning följer...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar